| Polaren Pär är ganska trasig; |
| Hela hans värld har gått itu |
| Han tror sig ha sett ett flygande tefat |
| I Lördagsmorse kvart över sju |
| Han tog en tur på Jungfrufjärden |
| Vinden var fin. Och focken slog |
| Plötsligt blev allting tyst i världen |
| Vågorna sjönk och vinden dog |
| Allting blev laddat, konstigt och farligt |
| Märkliga dofter steg ur sjön |
| Rodret satt fast. Helt oförklarligt! |
| Till råga på allt blev solen grön! |
| Och det blev tystare än själva döden |
| Något gled in i vår atmosfär |
| Slocknad var vinden, solen och glöden |
| Nu är det klippt, tänkte jag, sa Pär |
| Ingen idé att lämna skutan |
| Inte en käft på sjön mer än jag |
| Varenda sträng sprang av på lutan |
| Radion dog (och det var ju bra!) |
| Stel som en pinne, andandes bara |
| Satt jag på toften tung som bly |
| När något som jag ej kan förklara |
| Flög in i Jungfrufjärdens sky |
| «Men jag kan säga dig så mycket |
| Att det var höljt i silverglans |
| Det var ett himmelens sanna smycke |
| Som över Jungfrufjärden fanns |
| Och jag blev kall och min själ blev naken |
| För detta föremålets skull |
| Varenda gång jag tänker på saken |
| Måste jag gå och supa mig full!» |
| Envoi: |
| Medborgare, vem kan förklara? |
| Vem kan slå huvudet på en spik? |
| Polaren Pär kan inte svara |
| Annat än termer av ren mystik |
| Säg, var det efter, eller före |
| Pär tog sig några jamare? |
| Den som öron har, han höre |
| Den som har ögon han kan se… |