| Trettiotusen meter upp i stratosfären
 | 
| Jag var påväg mot jorden, i hundranitti knyck
 | 
| Om man ska krascha ska man, göra det riktigt snyggt
 | 
| Ville va hög på livet, men gjorde självmål
 | 
| Letade sextondelar, hitta bara en, två
 | 
| Jag var ett mörkt moln, du var en ljusblick
 | 
| Jag stirra in i väggen, men du hade utsikt
 | 
| Du segla sju hav, jag satt i en ankdamm
 | 
| Jag var ett löv i kuling, men du var ankrad
 | 
| Där är en sjöjungfru, här är ett odjur
 | 
| Där blommar fyrklöver, här växer otur
 | 
| Du är känslosvall, jag är känslokall
 | 
| Du förändrar allt!
 | 
| Fan vad jag har gått lös, varit hopplös
 | 
| Varit en millimeter från förfall
 | 
| Sprungit som en halvdöd genom Malmö
 | 
| Känns som jag gått under överallt
 | 
| Kanske var det tur, att jag föll så djupt
 | 
| För det var du som fick min fallskärm att vecklas ut
 | 
| Jag ville se hela baletten utan snedsteg
 | 
| Och sluta dansa mellan raka rör och mened
 | 
| Inom fall från höga höjder är jag veteran
 | 
| Du fånga mig i kragen, fem i tolv på sjätte dan
 | 
| Du var guld i djungeln, jag låg som grus i parken
 | 
| Men du flydde aldrig, jag var så djupt i knarket
 | 
| Jag var vaken men jag, drömde att jag sov
 | 
| Och önska att jag glömde, det du kom ihåg
 | 
| Men väckarklockan ringde, mitt i mitt zombie mode
 | 
| Botade närheten, som jag var långt ifrån
 | 
| Du var känslosvall, jag var känslokall
 | 
| Du förändrar allt!
 | 
| Du renoverade min syn, du gav mig nya penslar
 | 
| Knuffa mig in i nuet, fast jag bad att få vänta
 | 
| Du sa att tiden fattas, för hur jag lever på risk
 | 
| Du målade mig en karta, markerad med ett kryss
 | 
| Där är en sjöjungfru, här är ett odjur
 | 
| Där blommar fyrklöver, här växer otur
 | 
| Du är känslosvall, jag är känslokall
 | 
| Du förändrar allt! |