| Herre, vakna upp
|
| Eran syster är här, med hat, svek, nid och stål
|
| Räck mig, Sköfnung till min hand
|
| Hennes klinga ska sjunga, låt höra hennes sång (Hennes sång)
|
| Till en sista strid, en sista kamp, kallar på oss
|
| En sista strid, vi ej döden rädes
|
| Till en sista kamp, kallar på oss
|
| Hämta, det bästa mjödet fram
|
| Hälsa Skuld vi är sorgfri, låt möta hennes grin
|
| Samla, hären vid vår port
|
| Vi är bundna till ödet, till nornornas dom
|
| Fallna kämpar, stiger åter upp
|
| De döda reser, lik som går igen
|
| Mot trolldoms krafter, hjälper föga mod
|
| Samman vi kämpar, Krakes sista strid
|
| Där de tågade ut, prydda brynjor och spjut
|
| Vigdjärvt och stålhärdat folk
|
| Till blodfränkans svek, och till hugstor svärdslek
|
| En fejd mellan syster och bror
|
| I den slakt som där stod, flöda man mod och blod
|
| Jämna var härarnas prov
|
| Driven av guld, ondsinnad var Skuld
|
| Vars sinne var fyllt utav rov
|
| Före konungen stred, en slagbjörn så vred
|
| Ej pilar, ej svärdseggen bet
|
| Men i fiendens hop, hördes sejdkonors rop
|
| Som runor och dödsgaldrar slet
|
| Med trolldom och nid, vändes strid
|
| Mitt i svärdsleken varm, under fegmärktas larm
|
| Fälldes den hugstore drott
|
| Rolf blev kastad i hög, väl prövad han dög
|
| Sådan var konungens lott
|
| (Sådan var konungens lott)
|
| Fallna kämpar, stiger åter upp
|
| De döda reser, lik som går igen
|
| Mot trolldoms krafter, hjälper föga mod
|
| Samman vi kämpar, Krakes sista strid
|
| Fallna kämpar, stiger åter upp
|
| De döda reser, lik som går igen
|
| Mot trolldoms krafter, hjälper föga mod
|
| Samman vi faller, Krakes sista strid |