| Det lider allt emot kvälls nu och det är allt mörk svart natt snart
|
| jag skulle allt dra till fjälls nu men här i daln är det allt bra rart
|
| På fjällets vidd där all storm snor
|
| är det så ödsligt och tomt och kallt
|
| det är så trevsamt där folk bor
|
| och i en dal är så skönt grönt allt
|
| Och tänk den fagra prinsessan
|
| som gick förbi här i jåns
|
| och hade lengult om hjässan
|
| hon vore allt mat för måns
|
| Det andra småbyket viker
|
| och pekar finger från långt tryggt håll
|
| det flyr ur vägen och skriker
|
| tvi vale för stort styggt troll
|
| Men hon var vänögd och mildögd
|
| och såg milt på mig, gamle klumpkloss
|
| fast jag är ondögd och vildögd
|
| och allt vänt flyktar bort från oss
|
| Jag ville klapp’na och kyss’na
|
| fast jag har allt en ful trut
|
| jag ville vagg’na och vyss’na
|
| och säga: tu lu, lilla sötsnut
|
| och i en säck vill jag stopp’na
|
| och ta’na med hem till julmat
|
| och sen så äter jag opp’na
|
| fint lagad på guldfat
|
| Men hum, hum, jag är allt bra dum
|
| vem skulle sen titta milt och gott
|
| en tocken dumjöns jag är, hum, hum
|
| ett tocke dumt huvud jag fått
|
| Det kristebarnet får vara
|
| för vi troll vi är troll vi och äta opp’na den rara
|
| kan en väl knappt låta bli |