| Nu släcker de ner i hallen
|
| Jumobotronen tänds
|
| Den söker över blanka isen
|
| Upp över läktaren
|
| Dörren öppnas, jublet stiger
|
| Med lukten av krut
|
| Har jag lärt mig att leva här
|
| Eller bara att stå ut?
|
| Jumbotronen genom märg och ben
|
| Och ett snabbt blänk i tigerns blick
|
| Vi vet vad vi bytte bort
|
| Men knappast vad vi fick
|
| För varje gud som korsfästs
|
| Finns en människa som tar vid
|
| Och gör folket till kuggarna
|
| I sitt stormaskineri
|
| Och i natt kastar havet upp kroppar längs
|
| Portugals stränder
|
| Och barnen sover i piketerna
|
| Med flygbiljetter i sina händer
|
| Jumbrotronen in mot mörkrets hjärta
|
| Kanske kommer en dag
|
| Då även du går ner i vattnet
|
| Då även du ger dig av
|
| Min själ är en kopp blaskigt kaffe
|
| I strupen som aldrig får nog
|
| Hann du se det i mina ögon
|
| Hur stjärnorna tändes och dog?
|
| Jumbotronen stannar på min plats
|
| Jag vinkar och ler
|
| Jag har lärt mig att hålla färgen
|
| Det är en ny sorts ensamhet
|
| Så länge jag kan minnas
|
| Har jag väntat på ett svar
|
| Ett mönster, nån sorts förklaring
|
| Till sorgen som jag har
|
| Jumbotronen stryker över isen
|
| Som en smekning från en hand
|
| Stämmer ur alla strängar inom mig
|
| Till en obegriplig klang
|
| Jumbotronen genom tidens väggar
|
| Dom kör reprisen igen
|
| Hur den förlorade sonen når botten
|
| Innan han förmår vända hem
|
| Vi gräver upp den sista bit mark
|
| Som en gång var helig för oss
|
| Och ser den sista kopplade hunden
|
| Slita sig loss
|
| Får jag känna din hand över mitt bröst
|
| Får jag be dig stanna i natt?
|
| När de släckt och allting har tystnat
|
| Och himlen skrikits svart
|
| Jumbotronen visar vägen
|
| Och spelarna går ut på rad
|
| Kände du hur mitt hjärta tvekade
|
| Men tog upp sina slag? |