| I fjärran bortom djupa skogar
| Вдали за дремучими лесами
|
| Ur den mark där nässlor gror
| Из почвы, где растет крапива
|
| Reser sig ett slott mot månen
| Замок поднимается против луны
|
| Slottet där de dödas själar bor…
| Замок, в котором живут души умерших…
|
| Den dystert svarta muren utav
| Мрачная черная стена снаружи
|
| Vittrad marmor ännu står
| Выветренный мрамор все еще стоит
|
| Stark såsom den alltid stått sig
| Сильный, как всегда стоял
|
| Genom tusenden av år…
| Сквозь тысячи лет…
|
| Andar ropar till varandra
| Духи кричат друг другу
|
| Det är döda själar som
| Это мертвые души, как
|
| Tagit natten i besittning
| Овладел ночью
|
| Här i slottet Auragon…
| Здесь, в замке Аурагон…
|
| Nattens djur har här sin hemvist
| У ночных животных здесь свой дом
|
| Tistlar bor i mörka vrår
| Чертополох живет в темных углах
|
| Spindlars väv klär tak och väggar
| Паутины оплетают потолки и стены
|
| Fönster gapar såsom öppna sår…
| Окна зияют, как открытые раны…
|
| Aldrig kysser morgonrodnad
| Никогда не целуй рассвет
|
| Slottets tinnar eller torn
| Вершины или башни замка
|
| Här har natten ingen ände
| Здесь ночи нет конца
|
| Här har Mörkrets Drott sin tron | Здесь Повелитель Тьмы имеет свой трон |