| Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng |
| Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar. |
| Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng. |
| Hör min vackra visa, kom sjung min refräng! |
| Tärnan har fått ungar och dyker i min vik, |
| ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik |
| och se, så många blommor som redan slagit ut |
| på ängen! |
| Gullviva, |
| mandelblom, |
| kattfot |
| och blå viol. |
| Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben |
| under vita skjortan som viftar kring vaderna. |
| Lycklig som en lärka uti majsolens sken, |
| sjunger han för ekorrn, som gungar på gren! |
| — Kurre, kurre, kurre ! Nu dansar Rönnedahl! |
| Koko! Och göken ropar uti hans gröna dal |
| och se, så många… |
| Rönnerdahl han binder utav blommor en krans, |
| binder den kring håret, det gråa och rufsiga, |
| valsar in i stugan och har lutan till hands, |
| väcker frun och barnen med drill och kadans. |
| — Titta! ropar ungarna, Pappa är en brud, |
| med blomsterkrans i håret och nattskjortan till |
| skrud! |
| — Och se, så många… |
| Rönnerdahl är gammal men han valsar ändå, |
| Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner. |
| Sällan får han rasta — han får slita för två. |
| Hur han klarar skivan, kan ingen förstå - |
| ingen, utom tärnan i viken — hon som dök |
| och ekorren och finken och vårens första gök |