| Vi såg på varann, då vi närmade oss land
|
| När vi möttes mellan Dover Calais
|
| All min rädsla försvann, när du sakta tog min hand
|
| Någonstans emellan Dover Calais
|
| Vi står tysta i natten och hör vågorna som
|
| En lugn och stilla serenad
|
| Dovers vita klippor, i solnedgång
|
| Drunknar i ett gyllne hav
|
| Och våra frågor finner svar
|
| Vi såg på varann, och vi närmade oss land
|
| När vi möttes mellan Dover Calais
|
| All min rädsla försvann, när du sakta tog min hand
|
| Någonstans emellan Dover Calais
|
| Vi närmar oss varandra, när vinden tar i
|
| Den blåser oss så nära varann
|
| Har velat ta dig till mig, sen den första sekund
|
| När båten stilla lämnade land
|
| Och du satte mig i brand
|
| Vi såg på varann, och vi närmade oss land
|
| När vi möttes mellan Dover Calais
|
| All min rädsla försvann, när du sakta tog min hand
|
| Någonstans emellan Dover Calais
|
| Men även en sanndröm, måste någon gång finna sitt slut
|
| Och sen du försvann igen, växte saknaden minut för minut
|
| För vi såg på varann, och vi närmade oss land
|
| När vi möttes mellan Dover Calais
|
| All min rädsla försvann, när du sakta tog min hand
|
| Någonstans emellan Dover Calais |