| I dom svala rummen med |
| tallbarrsdoft |
| dr bor smspararna |
| dr schlagerradio och brspessimism |
| vaktas av karlarna |
| Vart kan du g annat n till din egen drr |
| och om du inte slpps in dr |
| s fr du vl g till posten |
| och frga: |
| Finns det ngra brevvnner hr? |
| Till och med kakelgolven |
| med skit och fimpar frskjuter dej |
| och taunnelbanehallen viskande eko |
| vet vem som njuter dej |
| Du vill slnga trarna p dom |
| som is och briljanter |
| och slnga dom hrt |
| Slnga dom p dom som har |
| det ltt |
| fr att du har det svrt |
| Det fina klirret frn glasverktygen |
| har du vant dej vid |
| och alla tripper tog du fr att som du sa slippa bli gravid |
| Och din morsa hon ville du skulle va nn slags konfekt i kartong |
| och din farsa han sg dej |
| som flygvrdinna |
| och du blev rdd av allt tvng |
| Vem ska rdda dej, Bente |
| ifrn tillvarons hundar? |
| S att dom aldrig mer |
| S att dom aldrig mer |
| fr hugga dej |
| Dom kristna kom sjungande |
| Barnatro |
| och bestal dej p din |
| och din brorsa p bgen |
| for av vid rondellen |
| nr han skrek: Stan r min! |
| Och din vaksamma vn som lurar |
| sej sjlv med en mrkbrun peruk |
| och sjer: Ta min trygghet… |
| hr ta min Mandrax och bli nu inte sjuk |
| Du str dr med dina Beckettrepliker |
| och tigger om rd men avstnden r och frblir |
| i en tillvaro utan nd Nu nr urhimlen mrknar ver |
| Centan |
| och bilarnas lampor tnds |
| bevakas du av tevekameror |
| som aldrig frgat hur det knns |
| Vem ska rdda dig, Bente… |
| Och nr lamporna slocknat p Tysta Skriket |
| vem ska trsta dej d? |
| Nr varuhusen har stngt |
| och snutarna gr tv och tv Nu nr stadsborna sover sin |
| trygghets |
| smn i lsta kvarter |
| ska jag frska hjlp |